Gripande och tankeväckande minnesceremoni i Malmö synagoga

Gripande och tankeväckande minnesceremoni i Malmö synagoga

Förintelsens minnesdag högtidlighölls i Malmö synagoga med en vacker ceremoni som bjöd på  starka, personliga tal om godhet och ondska, skir och vemodig musik och en flashmob med judisk allsång. Ceremonin hölls på kvällen den 26 januari, då den 27 januari sammanfaller med Shabbat.

Ceremonin inleddes med att två överlevande fick hjälp av var  sitt judiska barn med att tända två ljus i synagogans ljusstake. Sammanlagt tändes sex ljus för sex miljoner mördade judar. Ett sjunde ljus tändes av en romsk ungdom till minne av alla romer och andra minoriteter som mördades under Förintelsen. Vart och ett av barnen läste kort om sin mormorsmor, farmorsmor eller en annan äldre släkting som överlevde Förintelsen och kom till Malmö efter kriget.

Församlingens ordförande Ann Katina välkomnade i sitt inledande tal regeringen Kristerssons beslut att dubbla anslagen till Forum för Levande Historia till 900 000 kr för att utbilda lärare och rektorer kring hur de ska undervisa om Förintelsen och bemöta antisemitism. Hon talade om det oacceptabla med den antisemitism som finns i Sverige och den rädsla som judar känner för att gå med kippa eller andra judiska symboler.

Smärta och sorg
Gästtalare i den fullsatta synagogan var Julie Lindahl (t h) och Helena Trus som bägge går ut och föreläser tillsammans. Författaren och aktivisten Julie Lindahl föddes i Brasilien. Hon upptäckte att hennes tyska morföräldrar hade varit ett SS-par under Förintelsen i det ockuperade Polen och sedan flytt till Brasilien. Hennes forskning om hennes egen bakgrund tog henne till bland annat till arkiv i Tyskland och Polen. Hon bröt med sin släkt och hon kom senare att skriva boken “Pendeln”, där hon berättar om sina morföräldrar, som övergav demokrati och aktivt arbetade för ett samhälle ordnat enligt ras. Julie Lindahl talade om att känna sorg, lidande och skam. Hon mötte Förintelseöverlevaren Hédi Fried som lugnade henne med orden; “Ditt lidande är lidande är lika verkligt för dig som mitt lidande är för mig”. Hédi Fried hade en enkel uppmaning: “Var inte rädd”.

Helena Trus (t h) som är nyhetsreporter på Expressen, har skrivit boken ”Ett kilo socker” om sin farmor  förintelseöverlevande Cyla Trus, född i byn Chorosnytsja i Västra Ukraina . Sedan  flera år tillbaka föreläser Julie om sin familjehistoria, främst i skolor. Hon berättade om hur hon växte upp i skuggan av kriget: farmodern brukade uppmana henne att lägga sin Davidsstjärna i ett smyckeslådan istället för att bära den öppet. “Det judiska var inte oproblematiskt”. Även Helena talade vackert om en nedärvd smärta och sorg.

Kvällens konferencier Susanna Pergament och Alma Selander läste utdrag ur både Julies och Helenas böcker.

Godhet och ondska
Den sista talaren var Sara Glaser  som har gedigen bakgrund som scenkonstnär, framför allt som skådespelare. Efter studier i statsvetenskap arbetar hon idag som administrativ koordinator på den judisk-muslimska föreningen Amanah.  Sara talade insiktsfullt om godhet och ondska som en oxymoron, om två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga. Även hennes familjebakgrund är sätt och vis en oxymoron: pappan är en mörkhårig och brunögd  tysk-judisk flykting som smugglades i en båt från Gilleleje till Höganäs i början av oktober 1943.  Hennes blonda och blåögda tyska mamma växte upp i ett utbombat Tyskland.

Mellan talen bjöd sångerskan Channe Nussbaum på vacker jiddischsång, skickligt ackompanjerad av klarinettisten Bjarke Kolerus och gitarristen och kompositören Andreas Ugorskij, bägge grundare av det kända klezmerbandet Klezmofobia. En flashmob med åhörare ställde sig upp och sjöng kraftfullt med i den kände hebreiska sången “Hineh ma tov”, orden är hämtade från Psaltaren, Davids psalmer: “Se hur gott och angenämt det är när bröder sitter tillsammans i enighet” (psalm.133).

Rabbin Natan Gesundheit sjöng sedan känslosamt bönen El Maleh rachamim, för de mördades själar.

Ceremonin arrangerades av Judiska Församlingen Malmö och Judiskt Kulturföreningen 1945 i Malmö med stöd av Malmö stad.

FS

Foto: Barbro Posner, Fredrik S.

share