På kvällen den 12 augusti inleds fastedagen Tisha b’Av, den 9 dagen i den hebreiska månaden Av, en dag som många katastrofer ägt rum i judisk historia. Tisha b’Av (den nionde Av på hebreiska) var den dag då tio de tolv spejarna i Fjärde Moseboken sade att Israels land inte kunde erövras. Den kvällen grät och klagade folket i högan sky och önskade att man aldrig skulle ha lämnat Egypten för att dödas av kananéerna. G-d vredgades över Israels barns brist på tillit på G-ds hjälp. Som straff fick de fick Israels barn vänta i hela 38 år med att gå in i Israels land. Istället för en glädjens dag, blev det en fastedag. Både det första och andra templet i Jerusalem förstördes av babylonierna respektive romarna på denna dag, vilket inledde två perioder av exil. Den första varade i 70 år, den andra i nästan 2000 år. Bar Kochbah-upproret år 132-135 efter vår tideräkning krossades slutgiltigt med stormningen av staden Beitar på denna dag, vilket fick den romerske kejsaren Hadrianus att vilja utrota alla rester av judiskt liv i Israels land. Romarna gav landet namnet Palestina (efter judarnas ärkefiender, filistéerna) och Jerusalem fick nu namnet Aelia Capitolina. Och på platsen där det heliga templet hade stått uppförde romarna år 136 e v t ett hedniskt tempel. På Tisha b’Av skedde utdrivningen av alla judar från England år 1290 samt utdrivningen av alla judar från Spanien 1492. Dessutom förklarade det tyska riket krig mot Ryssland på denna dag år 1914, vilket ledde till första världskrigets utbrott. På Tisha b’Av fastar judar och sitter på golvet i synagogor och reciterar klagovisorna, Jobs bok, förbannelserna i Tredje Moseboken och ett antal kapitel ur profeten Jeremias. Man läser också berättelserna (Aggadot) i Talmud som beskriver Jerusalems förstörelse och liknande texter. Bild: Förstörelsen av...
Läs mer
