Känslofylld och viktig kväll till Förintelsens minne

Känslofylld och viktig kväll till Förintelsens minne

På kvällen den 27 januari fylldes Malmö synagoga med judar, politiker, myndighetspersoner, representanter för polisen, personer från olika religiösa och etniska samfund och många av Judiska församlingens vänner. Det blev en kväll med viktiga tal om minnet, konformismen som förvandlade vanliga människor till massmördare, dagens växande antisemitism, vacker meditativ musik och mycket känslor. 

Minnesceremonin inleddes med att ljuset släcktes i den vackra gudstjänstlokalen. Därefter började Rut Pergament på piano och Bo Nyberg på tvärflöjt, spela ledmotivet till filmen Schindlers list. Samtidigt gick ett antal judiska överlevare och en representant för den romska minoriteten fram en och en till ljusstaken längst fram i synagogan för att tända var sitt ljus. Sammanlagt tändes sju ljus, ett ljus för varje miljon av det judiska folket som förintades och ett ljus för romer och andra minoriteter som mördades av nazisterna och deras medlöpare.

Församlingens unga ordförande Ann Katina (t h), talade starkt om en av de överlevandes hemska upplevelser i gettot, i lägren och som slavarbetare. Ann talade närmare bestämt om sin egen älskade farmor Dora som satt i publiken. Dora förlorade syskon, föräldrar och andra släktingar i massmordet. Ann Katina lovade högtidligt att föra minnet av Förintelsen vidare.

Författarinnan och journalisten Elisabeth Åsbrink (t h) talade om sina föräldrar som överlevde helvetet och deras närmaste familj som inte klarade sig. Hon talade också om många av de som utförde morden som ofta var helt vanliga människor, som männen i reservpolisbataljon 101 som mestadels var familjefäder i 40-årsåldern. Majoriteten var inga fanatiska nazister eller sadister, utan snarare auktoritetsbundna konformister sin ville passa in. Det visar historikern Christopher Browning, i sin bok “Ordinary Men: Reserve Police Battalion 101 and the Final Solution in Poland”. Männen i reservpolisbataljon 101 från Hamburg mördade 38 000 judar, mestadels äldre, kvinnor och barn bakom östfronten 1941 till 1942 genom att skjuta dem på nära håll.  Att delta i själva mördandet var frivilligt. De som inte sköt judar bidrog med att fösa ihop och skicka iväg 45 000 judar till Treblinka för utrotning. För dessa mördare var konformiteteten, att vara till lags, viktigare än identifikation med offren. Elisabeth Åsbrink varnade för att vi kan riskera skapa samma typ av djävulska konformism om vi inte exponerar folk för olika idéer och blir mindre pluralistiska.

Daniel Pool, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo, (t h) varnade i ett starkt tal för en växande antisemitism. Det som tidigare inte var rumsrent uttalas idag utan några spärrar även av politiker.  Inte minst på nätet, där antisemitismen ökar mest. Han pratade om den aktuella EU-undersökning som visar att svenska judar och judar i resten av Europa hävdar att antisemitismen blivit värre.

Kommunalrådet Andreas Schönström (S), som var siste talare, uppmanade alla att återerövra Malmö från antisemitism och rasism, gata för gata, samtal för samtal. Han fördömde allt som var en antydan av och tveksamhet inför antisemitism – även det som hans egna partikamrater uttryckt på nätet.”Jag skäms för det”, sade han.

Mellan varje tal spelade paret Pergament-Nyberg vackra klassiska stycken med en närmast meditativ känsla. Det behövdes. Kvällen avslutades med att församlingsrabbin Moshe-David HaCohen stod framför den öppnade arken med alla Torarullar i sin vackra klädnad och framförde sjungande en bön för de mördades själar.

Bakom arrangemanget stod Judiska Kulturföreningen 1945 och Judiska Församlingen Malmö.

Text och foto: Fredrik S.

.

share