Jiddischundervisning väcker varma känslor
En gång i veckan erbjuder Judiska kulturföreningen 1945 i Malmö sina medlemmar undervisning i Mameloshn, modersmålet, som jiddisch ofta kallas. Undervisningen är en högtidsstund och en varm återanknytning till det språk som de flesta hörde eller rent av talade i sin barndom.
”Farvus nisht? Oyf yiddish enfert men a frage mit a frage,” Varför inte?
“På jiddisch besvarar man en fråga med en fråga”, säger Leo Flamholc och ler mot mig. Jag har precis kanske lite spefullt frågat studiegruppen varför de studerar jiddisch en gång i veckan på judiska församlingen i Malmö. Det är ju trots allt inte ett språk som de har någon nytta av i vardagen.
Till vardags är Leo överläkare och expert på HIV. Men nu talar han Mameloshen, modersmålet som jiddischtalande ofta kärleksfullt kallar sitt språk. För många av deltagarna är jiddischhemmets och föräldrarnas språk, ett språk som förmedlar känslor, värme och inte minst humor.
“Min mor talade en vacker jiddisch. Hon kom från en shtetl, en liten stad, i östra Ukraina där alla pratade jiddisch, även de ukrainska bönderna”, berättar Leo Flamholc (t. h)
Jag frågar de andra i rummet om deras anknytning till jiddisch.
“Min pappa var född i Sverige, men hans förstaspråk var jiddisch berättar Lilly Jefet. Språkintresserade Lena Hansson har ingen familjeanknytning till jiddisch, men det spelar ingen roll.
Fr v, Ageta Sederowsky, Lilly Jefet och Lena Hansson
“Jiddisch är ett sant intereuropeiskt språk som bär på en intressant historia”, säger hon.
Salomon Schulman (nederst t h), som är lärare menar att jiddischundervisningen är en slags återupplevelse av något om finns djupt inom de flesta av hans vuxna elever.
“Jag kallar det lekfullt för déja entendu, att uppleva något man redan hört tidigare. Det vi gör väcker känslor och minnen för många, säger Salomon, som förutom att vara lärare, jiddischöversättare och författare även arbetar som barnläkare och barnpsykiater.
“Vi pratar mycket på mina lektioner, inte minst om historia, litteratur och en del politik också.”
Gerry Eilenberg, som är ordförande för Judiska kulturföreningen 1945, växte liksom många av föreningens medlemmar upp med jiddisch i hemmet. Hans föräldrar var för intelseöverlevare från Polen. Han ser jiddischundervisningen som oerhört viktig i kombination med andra kulturevenemang med jiddischförtecken såsom teaterföreställningar och sånguppträdanden.
“Vi blev väldigt glada att när vi sökte och fick medel från Sofi, institutet för språk och folkminnen för att hålla liv i jiddisch. För många av oss som är pensionärer, finns det enormt intresse av att lära oss mer om språket och dess rika litteratur”, säger Gerry. Han räknar med att det finns bortåt 500 personer bara i Malmö som mer eller mindre förstår och talar jiddisch.
Undervisningen är indelad i två grupper en för nybörjare och en mer avancerad grupp för de som kan läsa och tala jiddisch. Jag befinner mig i nybörjargruppen, men det märks inte. Det talas friskt på. Just nu om judarna i Buenos Aires. Kan man inte ett ord, så är det bara att fråga Salomon. Det är dags att tassa ut. Zayt Gesunt, hej då!
FREDRIK SIERADZKI
Denna artikel har ursprungligen publicerats på webbsidan www.minoritet.se som sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar.
Recommended Posts
Trädens nyår i början av februari
januari 15, 2023
Chanuckaljuset skiner som starkast i mörkret
december 04, 2022