Fint och starkt minne av Kristallnatten utanför Malmö Synagoga

Fint och starkt minne av Kristallnatten utanför Malmö Synagoga

Cirka 200 personer trotsade novembervädret och kom till Betaniaplan framför Malmö synagoga för att vara med om ett hoppets möte i samband med 81-årsminnet av Kristallnatten, lördagen den 9 november.

Mötet som arrangerades av Judiska Församlingen Malmö i samarbete med Judiska Kulturföreningen 1945 inleddes med en Havdala-ceremoni av rabbin Moshe-David HaCohen. Den urgamla ceremonin, som går ut på att skilja mellan shabbat och vardag, innebär att man sjunger ett antal välsignelser och tänder ett tvinnat ljus samt smakar på vin och väldoftande kryddor. Den djupare symboliken är att vi tar med oss shabbats sköna smak, dess doft och dess ljus in i vardagen. Själva temat för kvällen var också att tända ett hoppets ljus i Malmö, trots en växande antisemitism och ett ökande hat.

Därefter följde ett antal starka tal. Imam Salahuddin Barakat (t v) deklarerade med starka ord muslimsk solidaritet med den judiska gruppen i Malmö. Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (nedan)  talade bland annat om att vi aldrig får acceptera att Malmö judar känner sig osäkra. Mira Kelber (t h), en ung och stark medlem i judiska församlingen, talade bland annat om sin älskade far, förintelseöverlevaren Frank Kelber. Hon lovade att föra vidare arvet efter Frank, som gick bort 2015, att fortsätta berätta. Olle Schmidt, f d europarlamentariker för Liberalerna, talade klarspråk om dagens svåra läge för judar både i Malmö och i resten av Sverige.

Tobias Allvin på gitarr och Filip Runesson på fiol stod för musikaliska mellanspel med vackra jiddischmelodier.

Rabbin Moshe-David reciterade också ur Tehilim, Davids psalmer, och gav en kort förklaring till texten som skrevs när israeliterna var omgivna av fiender för tre tusen år sedan. De förlorade ändå inte hoppet. Något som det judiska folket aldrig gjort genom sin mångtusenåriga historia.

Den officiella ceremonin avslutades med med partisansången ”Zog nit keynmol”. Texten är författad av Hirsh Glik som själv, blott 22 år gammal, mördades av nazisterna 1944 i gettot i Goldfilz, Estland.

Som en optimistiskt extrainslag fick rabbin Moshe-David publiken att entusiastiskt stämma upp i sången ”Ose Shalom”(han som skapar fred), ackompanjerad av Tobias och Filip.

Fredrik S.

dela