En bok visar vägen – en resa till det judiska Ferrara
Efter att ha läst Georgio Bassanis bok ”Den Förlorade Trädgården” och sett Vittorio de Sicas film, som bygger på romanen, bestämde sig vår församlingsmedlem Anita Marcus och hennes man Jan Mark för att åka till Ferrara. Sagt och gjort. De tog tåget från Köpenhamn och efter några strandhugg i södra Frankrike, satte de sig på tåget med sikte mot Ferrara.
Doña Garcia Mendes Nasi var en av de mäktigaste och mest omtalade av de portugisiska judar som under några år vid 1500-talets mitt bodde i Ferrara. Hon ledde ett stort handelsimperium och kunde på sina handelsfartyg rädda många judiska flyktingar /marranos undan den allt intensivare inkvisitionen.
Vi anlände till staden en tidig kväll. Vi hade en adress att gå till men ingen vägbeskrivning, så vi fick fråga oss fram. Med trötta steg släpade vi oss och packningen mot centrum och plötsligt, som i en dröm, såg vi det vi tidigare bara sett på vykort: den adliga familjen d’Estes slott. Det tornade upp sig som en hägring i kvällssolen. Det var som att gå rakt in i historien. Den känslan förstärktes när det visade sig att vårt natthärbärge låg i det gamla judiska gettot med vindlande, smala gator och trånga gränder. Det finns en koppling mellan familjen d´Este och judarna i Ferrara.
Familjen d’Estes hus i Ferrara
Så länge familjen d’Este hade makten i Ferrara på 1400- och 1500-talet, var Ferrara ett viktigt centrum för Italiens och Europas judar. Här bodde mer än 2000 judar av en befolkning på 30 000. Sefardiska och ashkenaziska judar levde sida vid sida under skydd av stadens härskare, familjen d’Este. De behövde inte bära några yttre tecken på att de var judar och kunde själva välja var de ville bo i staden. När familjen d’Este inte längre hade kontroll över staden försämrades situationen för judarna. Gettot skapades 1627.
Vi kom till slut fram till vårt natthärbärge, ett bed- and breakfastställe som vi hade bokat hemifrån. Vår värd tog vänligt emot oss och när han förstod att vi var hungriga, rekommenderade han oss att äta på den lilla judiska restaurangen, som var vår granne. Här blev vi placerade vid ett bord med levande ljus mitt i en smal gränd. Några av rätterna som serverades var tillagade efter urgamla sefardiska recept.
Ingången till det nationella judiska museet i Ferrara
Vi hann också med ett besök på det nyöppnade judiska museet som är tänkt att bli ett nationellt judiskt museum och ett Förintelsemuseum.
Det ligger delvis inrymt i det gamla fängelset, där Bassani satt fängslad för sin politiska kamp under några månader under fascismen.
Museet har fokuserat på den Italiens judiska historia utifrån ett arkeologiskt perspektiv. Fynd från olika utgrävningar har sammanställts för att besökaren ska förstå judarnas utbredning i Italien.
Varje avdelning inleds med en skärm med en inspelning, där en expert ger en sammanfattning av de viktigaste hållpunkterna i den historiska utvecklingen. Introduktionerna är trevliga och populärvetenskapliga. Man slipper på så sätt traggla sig igenom en massa texter som många gånger kan vara komplicerade att förstå.
Efter Ferrara åkte vi till Rom. Vistelsen där blev också mycket speciell. Första kvällen begav vi oss ner till det judiska gettot för att äta den berömda romersk-judiska specialiteten friterade kronärtskockor – Carciofi alla giudia.Vi avslutade vår middag omkring halv elva på kvällen men såg att den judiska bokhandeln var fortfarande
På biljetten till judiska museet i Rom står det:” ikväll är gratis inträde. Biljetten inkluderar en fri guidning i Stora synagogan”
öppen. Det väckte vår nyfikenhet så vi gick in där för att se om vi kunde köpa kort. Det kunde vi inte men till vår stora förvåning rådde de oss att gå till det judiska museet som låg ett stenkast därifrån. Kunde det verkligen hålla öppet så sent på natten? Jo, det kunde det och dessutom erbjöds vi en visning av synagogan. Den var stor och mycket vacker. Arkitektoniskt är den inspirerad av olika gamla orientaliska stilar.
Det lilla Museo della Shoah inrymt i casina dei Vallati, Via Portico d’Ottavia 29 Det har funnits planer på att bygga ett nytt större holocaustmuseum i parken som tillhör den romerska villa, Villa Torlonia, där en gång Mussolini residerade. Men än så länge har de planerna inte blivit verklighet…
Synagogan stod färdig 1904, året efter synagogan i Malmö invigdes. Därefter nästan sprang vi in i det lilla Museo della Shoah, där man visade utställningen ”1938 Avbrutna liv”. Utställningen handlade om vad som hände med judarna i Rom, när raslagarna infördes 1938. Alltså samma tema som i Bassanis bok. Tala om tillfälligheter…. Den allra största behållningen var två ögonvittnen som guidade oss genom utställningen. De hade själva upplevt den fascistiska tiden och raslagarna och kände många av personerna som var avbildade i utställningen. Det var hisnande. Det var också här vi fick förklaringen till att allt judiskt var öppet mitt i natten. Det var för att högtidlighålla minnet av raslagarnas offer.
Så sluts ringen: Bassanis Den förlorade trädgården – Ferrara med gettot och det nya judiska museet – Roms judiska museum och det lilla Shoah-museet.
Anita Marcus
Bilderna har Jan Mark sammanställt
Recommended Posts
Skördehögtiden Suckot följs av en Tora-högtid
oktober 23, 2024
Judiska nyåret – en tid för själens räkenskap
september 20, 2024
Sommartider för församlingskansliet
juni 27, 2024